Det nya året

Hur var mitt 2021?

Mitt 2021 var som nästan alla andra år, väldigt omtumlande, rörigt, ledsamt men också såklart fyllt med en hel del glädje och lycka. Det har varit många fina kvällar med både gänget och familjen. Bland annat köpte två av mina killkompisar varsin jänk så det blev även en del cruisingar för oss. Jag försökte mig också på kärlek, vilket jag till en början inte visste att jag gjorde. Det förstod jag väl snarare när det var försent. Det slutade med att jag var för rädd och tappade det helt. Nu i efterhand så ångrar jag verkligen att jag inte vågade, och det här är ett ypperligt tillfälle där argumentet "man ångrar bara det man inte gjort" verkligen stämmer in. Det kom några månader då jag kände mig sjukt ledsen och nere på grund av detta. Vill ni läsa mer ingående om detta så finns det att hitta här, klick.

Det har utöver detta också varit ett år då vi kantats mycket med pandemin. Jobbar på ett center som är extremt beroende av gränshandeln. Så att gränsen varit stängd har verkligen påverkat oss negativt. Vi trodde oss se ljuset i tunneln när det började lätta lite, våra restriktioner släppte och gränsen öppnade någorlunda för majoriteten av möjliga besökare. Vi kunde gå tillbaka till normala öppettider och en mer normal vardag på jobbet med både kund- och varuflöde. Men så kom vända nummer två och Sverige blev betydligt hårdare med restriktioner och gränsen är återigen stängd. Vi ramlade tillbaka till ruta ett igen..

Jag blev erbjuden att få jobba heltid på kundtjänst, om jag ville flytta till Borås. Det tog ett par veckor för mig att bestämma mig. Sen dök frågan upp igen och jag började faktiskt leka med tanken och beslutade till slut att jo, jag vill prova. Jag gillar verkligen kundtjänstjobbet och detta är verkligen något jag känner att jag är bra på. Känns som om att jag har ännu mer att lära här och då jag kommer ifrån butik så har jag också en del inputs på förbättringar osv som jag tror i längden kommer bli väldigt gynnsamma.

Vad har mer hänt då? Jag tog mig även en lååång roadtrip ner till Emelie på andra sidan Sverige. Vi träffas som ni säkert förstår, väldigt sällan. Men när vi väl ses så är det precis som om att tiden stått stilla. Inget är varken konstigt eller obekvämt. Det är lite som att vi känt varandra hela livet vilket jag tycker är väldigt fint. Jag hoppas att vi kan få igenom att hädanefter kunna ses minst en gång om året.

Jag fyllde också 25år och hade en grymt bra födelsedag. Var så mycket människor som uppvaktade mig. Hade en liten födelsedagsfest och det var kompisar hejvilt som kom med blommor till mig. Blev verkligen helt överväldigad.

Hur blir mitt 2022?

Jag hoppades ju verkligen att 2021 skulle bli mitt år. Att jag skulle hitta mig någon, få känna lycka och tillhörighet med någon annan. Få dela livet och vardagen med någon helt enkelt. Jag hade chansen, men sumpade det ju bokstavligt talat big time.
Detta året står jag inför en riktigt stor utmaning, skall flytta till Borås för att jobba heltid på vårt huvudkontor där. Ska jag vara ärlig kan jag dock inte se mig själv bo där på heltid, så planen är inte att flytta dit permanent. Jag tänker att detta är en kul grej under en period och kommer tids nog flytta tillbaka hem igen. Vad som helst kan ju såklart hända, men jag vet hur familjekär jag är och hur viktig den är för mig. Tycker om att ha dem nära och det är väl mest det som gör det svårt för mig att se mig själv bo i Borås.

I och med detta så har jag ingen aning om vad 2022 kommer erbjuda. Jag vet inte hur eller vart jag kommer spendera sommaren, min födelsedag eller julafton. Vilket inte alls är likt mig, jag gillar ju att veta vad som händer och framförallt ha en plan. Men jag hoppas att detta steg utanför min comfortzone kanske kan vara nyttigt för mig. Något som ger en personlig utveckling på ett annat plan, vad det nu än kan innebära. Känner inte någon i Borås, har ingen trygghet alls förutom jobbet som jag flyttar dit för, och det känns såklart väldigt läskigt. Vad ska jag göra efter jobbet när jag slutar senast 16.30 varje dag? Eller när jag hädanefter aldrig kommer jobba varken helg eller röda dagar? Här hemma finns det ju alltid något att pyssla med, men vad ska jag hitta på i en lägenhet inne i stan? Bara tanken på det får mig att känna mig extremt vilsen för det känns inte som jag. Det är inget jag är varken uppväxt med eller känner till. Alltid bott i hus ute på landet.
Men jag vill hellre efter några månader kunna säga "jag har provat, men det var inget för mig". Än att strunta i det för att alla mina "tänk om" tankar tar över. Det har stoppat mig en gång och det har gjort mig extremt ledsen. Det ska inte ske igen. =)

Gillar