Alla tankar i huvudet just nu

Hej på er igen. 💐
Det tog visst kortare tid än förväntat på nästa uppdatering, iallafall denna gången. =)
Sitter ändå vid datorn nu så jag tänkte att jag skulle passa på att uppdatera lite. Är ju lite enklare att skriva längre inlägg på datorn än i telefonen. Så jag passar på nu helt enkelt, sen får vi se när nästa uppdatering blir.

Hur går livet för mig undrar kanske ni? -
Mjo. Sådär.
Jag har flyttart hem till Strömstad igen, kommit mig till rätta här och det känns skönt att ha familjen nära igen. Men, jag har också fått sluta på jobbet som jag verkligen brinner för. Inser nu att jag verkligen hittade det jag tyckte var roligt också så det känns otroligt ledsamt att jag nu egentligen inte alls vet vad jag ska jobba med.. Har fått ta en nödlösning på hemtjänsten nu vilket jag såklart är supertacksam för egentligen. Men det är verkligen inte min grej.. Jag är så otroligt imponerad över de som jobbar med sånt här och varje dag går dit för att de verkligen vill och känner sådan passion över yrket. Ni är riktiga hjältar! Tyvärr ger det mig mest ångest då jag finner det jobbigt med hygienen på dem, doften i vissa personers bostad, det otroligt intima som blir när man ska hem till dem och härja runt eller bara tanken på om något skulle hända. Jag vet knappt hur jag löser det om jag själv skulle skada mig liksom (lite skämt åsido). Det är mest ångestladdat och det känns otroligt jobbigt.

Så jag sitter nu och febrilt försöker hitta företag häromkring med administrativ inriktning och skickar in spontanansökan nästan lite hejvilt faktiskt. Det känns inte alls som jag egentligen, men jag har också kommit till en punkt där "syns du inte så finns du inte" kanske har fått lite betydelse. Även om företag kanske inte alltid annonserar att de behöver folk så kanske de ändå tänkt söka något nu till hösten eller så. Så att skicka spontanansökan tänker jag ändå inte skadar, man kan ju inte få mer än ett nej även om jag såklart hade hoppats på att jobbsituationen hade löst sig på annat vis redan sedan innan.

Det var inte riktigt såhär jag såg framför mig att tiden skulle blir när jag äntligen kom hem till familj och vänner igen. Vissa saker inser man inte förrän det väl sker. Väl i Borås så saknade jag familjen och mina kompisar så mycket att jag kände mig villig att avsluta min tjänst som jag älskade så mycket för att få komma hem igen. Nu börjar jag nästan fundera på om jag verkligen gjorde rätt (jag kommer såklart inte flytta tillbaka till Borås igen, men ni fattar säkert). Livet är ju verkligen 50/50 på jobb och fritid och jag märker nu hur extremt viktigt det är för mig att båda funkar. Framförallt ett jobb där man spenderar så otroligt mycket tid är viktigt att ha ett där man verkligen trivs. I Borås märkte jag hur ett av mina 50 klaffade men de andra saknades verkligen, vilket jag här hemma lite av "tog förgivet" när jobbet till slut blev lite för o-utmanande.

Känner mig så ledsen och rent utav misslyckad..Usch verkligen. Visste att beslutet med att först flytta till Borås tidigare i år skulle medföra att detta året blev lite speciellt, men att det skulle bli såhär rörigt kunde jag aldrig någonsin föreställa mig..

Bjuder på en bild från midsommar där det var lite mer glädje åtminstone. Jag vet att saker och ting alltid löser sig till slut, men ni vet när man är mitt uppe i det känns det ju alltid så himla hopplöst.
Lovar att dela med mig av fler bilder från det senaste så snart ork finns igen. Kram <3

Gillar