En tillbakablick

Att äga ett sto är nog något jag själv aldrig kommer göra. De har en sjukt stor egen vilja och många gånger måste man fråga dem "har du lust att göra det här?" och riktigt på den nivån har jag tyvärr inte tålamod, haha. M'en (som jag hade hand om för några månader sedan) var ett klassiskt exempel på vad jag menar. Vissa dagar var hon jättehärlig att rida, sen kom det dagar då hon var helt förjävlig rent ut sagt. De dagar då jag var tvungen att longera henne innan jag kunde sitta upp och det ändå trots longeringen innan det inte lugnade henne. I slutet på vår resa så blev hon skrämd av något, så nere i ena hörnet på paddocken där det stod ett par hinderstöd så blev hon helt mongo. Hon började hoppa runt och blev helt okontaktbar i närheten av hörnet. Gjorde allt för att hålla mig ifrån hörnet men ibland räckte det med att hon kom med huvudet mot hörnet (även om vi var helt nere i andra delen av paddocken) så blev hon helt galen. Två pass fick jag avbryta för att det inte kändes värt att utmana ödet med henne. Var också bredvid henne och gick fram mot hinderstöden för att visa att de inte var farliga, utan att riktigt lyckas, tyvärr.

Men hon var alltid gudasnäll på stallgången, gjorde inte en fluga förnär verkligen. En sjukt mysig häst och storleksmässigt helt perfekt för mig. Helt ärligt kan jag känna mig lite typ.. stor på Senco ibland. Han är ju aningen "tanigare" än vad M'en var till exempel. M'en var ju ett enda stor muskelberg, som ni kanske ser haha.. Jag hoppas innerligt att hon har det bra var hon nu än är idag, fina M'en ♥
Sista bilden brukar vara en "farlig" vinkel, men till och med där tycker jag att vi passar ihop.. Känner mig inte för stor eller för liten. Åh, saknar..

Gillar

Kommentarer