Gästinlägg #5

Hejhej!!
Josefine frågade mig om jag ville skriva ett gästinlägg här på bloggen om mig och mina hästar och även lite om de ställe där Senco är stallad. Jag ska börja med att säga vem jag är, jag heter Matilda och jag har känt Josefine så länge jag kan minnas och vi har gjort de mesta tillsammans. Som ni kanske vet så står Senco hemma hos mig med mammas gamla russ Nobless. Hela storyn om alla hästar som mamma har haft började med Taragona, som är mamma till Nobless.
Min mamma hade som en liten verksamhet med hästar. Hon födde upp, red in, körde in dem och sålde. Det var många ”små häst tokiga tjejer” som var här och hjälpte henne med detta. Vid den här tiden var varken jag eller mina bröder ens påtänkta, så som ni förstår kan inte jag så mycket om vilka hästar som var här eller vad som hände då, så jag får berätta om det jag kommer ihåg och vilka hästar som jag själv har haft.

Detta var min första häst Krockan, Jag red in henne själv när jag var typ 10år gammal och allt hon kunde fram till att jag sålde henne för drygt två år sedan hade jag lärt henne själv eller fått hjälp av mamma med. Några år innan vi sålde henne hade vi en hästviskare här som ”pratade” med henne och då sade hon, ´´Jag vill göra allt jag kan för att min matte ska vara glad´´ Och jag var så ofta sur på henne när hon inte gjorde som jag ville men det var troligen bara att hon inte förstod vad jag ville. Min lilla sötis, som jag älskade henne. Krockan föddes här på gården och Nobless är hennes mamma och Iliad är hennes pappa. Nu bor hon på somrarna i Bullaren på Klockaregården och på vintern bor hon i Tanum.

Även min nästa häst som jag faktiskt till och med tävlade med lite bor på samma ställe som Krockan och jag träffade dem i somras och dem kände igen mig och det värmer hjärtat mer än vad man tror.
Detta är Pelle och min första och enda tävlingsponny jag har haft. Pelle var föl när han kom och samtidigt kom även två andra föl och en hingst som heter Iliad från Lojstahed på Gotland, så han är allt ett riktigt Gotlandsruss. Och eftersom han är född vild så sitter det kvar i honom. Så när man ska ha tag på honom i hagen ska man antingen ha in alla hästarna från hagen eller ha ett jävligt bra tålamod för han är nämligen inte den lättaste att få tag på men en expert på att rymma är han allt.
Jag har skrikit, gråtit och varit allmänt jätte sur på honom mängder med gånger, men ändå måste jag bara le när jag tänker på honom!! Pelle är en jätte speciell ponny men man kan inget annat än att älska honom, han är min gula fyrbenta ängel!! Det var en kompis till mig och min bror som red in honom, och sedan var det min storebror Arvid som red honom och jag började inte rida Pelle förrän han hade varit på Lysekils ridklubb ett tag. Där lärde han sig massa dumma grejer, som att när det blir för tråkigt på ridningen så höjer man stämningen genom att slänga av ryttaren. Det var inte bara dumheter han lärde sig där så ni tror det! Men eftersom han bara är B-ponny så är det mest småbarn som red honom och det är ju inte alltid så roligt för de små ponnysarna. Jag har så många minnen med denna söta lilla häst så det är sjukt. Som jag skrev förut så bor han på samma ställe som Krockan och vi sålde dem faktiskt tillsammans.

Detta är Hector och även han är uppfödd här på gården och jag har ridit in honom själv. Första bilden är tagen nu i vinter för bara någon månad sedan och den andra är tagen i sommar efter att vi har varit och badat på stranden med en sommar kompis och hennes sommar häst. Hector är mig trogen på vad jag än styr in oss på så är han med mig hela vägen. Från det att jag första gången satt på honom till idag har jag trillat av honom tre gånger och alla gångerna har han blivit skrämd av något annat djur i skogen. Dessa få gånger på sju år är ändå sjukt, så han är ju min ängel i alla situationer. Jag är bara ledsen att jag inte kan tillbringa mer tid med honom än vad jag gör idag och tyvärr får jag säga att det är inte särskilt mycket tid och det skäms jag för. Men det är inte lätt att få tiden att räcka till med allt vad man vill göra.
Hector är som min lilla hund ibland för han kan gå efter mig utan att jag håller i honom och stannar jag så stannar han efter mig men jag får inte stå stilla för länge för då får jag en knuff i ryggen. Han är min stora teddybjörn och jag hoppas på många år tillsammans och att vi kan skapa ännu fler minnen och dom hoppas jag även att Josefine är med på.
Här har vi alla fyra bröderna på en bild Hermod, Hector, Helge och Hermes.
Dom tre första är helbröder och Hermes har samma mamma men en annan pappa. På det här viset som mamma leder dem på bilden ledde vi dem varje dag in och ut från stallet och hagen, det gick nästan alltid bra. Ibland kunde någon av dem ta sig loss så fick man svära lite åt dem och sen få in dem i hagen igen. Helge är äldst av dem och han har fått namnet efter älg serien. Ja, han såg nämligen ut som en älg när han föddes. Långa ben, ingen kropp och stort huvud. Helge är mammas häst så jag har nästan inte ridit honom alls. Hector har jag redan berättat om men han har iallafall fått sitt namn genom att mamma ville att alla Nanjas föl (deras mamma ) skulle börja på H så då blev det Hector.
Hermod har vi nästan precis ridit in så han är inte jätte säker att rida på, jag har varit nära på att trilla av många gånger! Hermod fick sitt namn genom att han hade förstoppning när han föddes och det finns grekisk gud som heter Hermod som var i dödsriket och återvände och eftersom han var så när på att dö så tyckte vi att det var bra.
Hermes har vi sålt även han är på samma ställe som Pelle och Krockan, det är bra att sälja alla hästarna till ett och samma ställe. Först var han utlånad till mammas kompis dotter som är jätte duktig på att rida, hon ville ha fler hästar att rida för hon höll på att rida sönder sin gamla tävlings ponny så det är hon som har ridit in honom. Hermes fick sitt namn eftersom att dom andra tre hade guda namn som började på H så fick ju han också ha det.
Detta är Nanja, Killarnas mamma. Nanja var en lite speciell häst också för det var inte alla som fick rida henne, det var bara några få och då fick man rida på ett speciellt sätt för annars kastade hon av en och det var hon bra på. Jag har bara ridit henne någon enstaka gång och då ledde mamma mig alltid för hon gjorde inget om man ledde henne och om det var någon som bara åkte häst så man fick inte kräva något av henne för då fick man sig en flygtur. Vi fick ta bort henne för några år sedan för hon hade cancerknölar, hon hade inte ont av dem först så hon levde med en stor knöl på ryggen länge men den gjorde att man inte kunde ha sadel och det gjorde det hela med att rida henne mycket svårare. Så då tog vi föl på henne och då fick hon dom fyra fina bröderna och sedan fick hon fler knölar och dem började sätta sig på halsen så fick svårare att andas och då tog vi bort henne innan det gick för långt och vi fick ta bort en annan häst på samma gång akut och det var denna häst.
Hon hete Vallerona och var lillasyster till Krockan. Hon fick ett föl som heter Valkyria med en hingst som heter Jiro. Detta föl var förbeställt av en som heter Per-Andres och han har henne fortfarande och går upp utställningar. När vi hade lämnat Valkyria så skulle vi försöka rida in Vallerona vid 4års åldern och även köra in henne men vi hann inte så långt med det innan hon blev sjuk. Vi upptäckte att hon låg ner i hagen och det brukade hon inte göra så vi gick ner till henne och då förstod vi att det var något som inte var rätt. Det visade sig att hon hade blindtarms inflammation och vi fick avliva henne ganska direkt. Det är de jobbiga med att ha djur att behöva vara med om att ta bort någon man tycker om.

Hingsten som jag nu har nämnt några gånger är denna snyggingen som knappt syns men hittade ingen annan som har bättre så det får gå. Han är pappa till många ponnys och är en hur go häst som helst båda att rida och att hantera. Han är rolig för även om han är avelshingst så kan man rida han bland ston utan att han bryr sig, så fort man tar på sadeln så kopplar han typ bort att han är hingst. Man han både köra och rida honom utan problem i alla situationer.

Detta var några av våra hästar som jag kan berätta om, kändes som att det blev väldigt långt så tog och avslutade där efter Iliad men jag satt förut och pratade med mamma och pappa om vilka hästar som har varit här och det gick säkert att fylla ett A-4 papper med namn på alla hästar som har varit här genom tiderna och med deras historier så fyller dem nog ett halvt kollegieblock så vi kan säga att jag ändå tog det ganska snabbt. Hoppas att det inte har varit allt för konstigt och tråkigt att läsa.
Hejsvejs från mig

Gillar

Kommentarer