Samarbete med Emelie - Hästveckor

Vårt samarbete börjar verkligen lida mot sitt slut nu.. Så vill ni att vi ska fortsätta och har några bra idéer så tipsa hemskt gärna om det! :)

Idag ska vi iallafall beskriva oss som ryttare. Och jag som ryttare är nog en väldigt lugn och flexibel sådan. Det där med 'problemhästar' existerar inte riktigt för mig, en så kallad "problemhäst" har bara ett beteende som man själv inte är van vid, den hästen har då istället massor av saker att lära dig. Så jag är inte den som har några problem med att sätta mig i sadeln på en häst som är stämplad som "problem"häst. Däremot kanske det alla gånger inte är det roligaste, men ja. Trots det är jag en väldigt bestämd ryttare som jobbar stenhårt på att visa för hästen vad det är jag vill och försöker vara tydlig med vad jag under varje pass vill uppnå. Absolut inte på ett plågande sätt för hästen, vissa dagar går det bara inte att göra precis efter vad jag tycker och tänker. Och så är det ju med allt så då får man bara försöka göra det bästa utav det.

Självklart har även jag, som de flesta andra ryttare, krav på mig själv. Och ibland kanske dem till och med är lite för höga och krävande. Finns många dåliga pass som jag efteråt känt att allt bara gick till helvete, på ren svenska. Men jag ser det som att det i ytterst få lägen är hästens fel. Det är vi människor som bestämt oss för att tämja dessa djur och då är det vi som måste förstå oss på deras gränser och det är vår uppgift att få dem förstå vad det är vi vill, i alla lägen.

Jag är också en sådan som är väldigt noggrann. När det kommer till hantering så kollar jag i princip alltid igenom Senco, eller hästen jag nu ska hålla på med överhuvudtagen, så att det inte finns några skador, borstar ofta extremt noggrant (eller ja, så noggran man bara kan vara) och ser alltid till det bästa för hästen. När det sedan kommer till träning osv så är jag ganska så noga med uppvärmning och en ganska så lång avskrittning då vi kört ett hårdare pass.
Som ni då kanske också förstår så älskar jag verkligen att sitta på hästryggen. Till och med Oliver poängterade sist gång vi var ute att jag blev bra mycket gladare och positivare på hästryggen. Och sånt tycker jag är roligt att höra, för så är det verkligen. Jag trivs jäkla bra på hästryggen, även om det alla gånger inte går som en dans på rosor. Men hästarna gör ju ändå allt för oss, så vad finns det att sura över? På med nya tag bara!

På torsdag är det samarbetets sista dag. Och vi kommer då avsluta det här med en utmaning, alltså en film!
Det jag då vill att Emelie gör är att filma runt där Compass står. Visa stallet, vart saker och ting finns, vart hon har sina saker och det som tillhör just hennes häst och annat sådant roligt som är kul att få se! :)
Glöm förresten in att g�� in och kolla hur Emelie beskriver sig själv som ryttare, och vad jag fick för utmaning!

Gillar

Kommentarer