Samarbete med Emelie

I dagens inlägg på mitt och Emelies samarbete så ska vi beskriva skillnaden mellan de tre senaste hästarna som vi hållt på med. Jag ska alltså beskriva skillnaden mellan Senco, M:en och Senior. De är egentligen lika, det är tre fruktansvärt speciella individer. Eller ja, Senco har sedan flytten blivit en väldigt speciell individ. Förut var han den där hästen som inte behövde så mycket egentligen, men nu behöver han mycket. Mycket uppmärksamhet, tid och kärlek. Han behöver både se och känna att han står i centrum och han behöver tid och tålamod i mängder för att saker och ting ska bli sådär riktigt bra.

Senco har funnits i familjen sedan jag var 5 år gammal, så jag kan verkligen den hästen utan och innantill. Jag vet exakt hur han reagerar om si eller så händer. I princip alla tänkbara situationer har jag nästintill stenkoll på vad som kommer hända och hur han kommer bete sig. Jag vet hur han till vardags både funkar och beter sig. Med andra ord så är allt mer eller mindre självklart för mig när det gäller honom. Det är mer än bara en häst, liksom. Sedan han skrevs över från min syster till mig och mamma så har det hänt mycket, han har fått flytta till ett nytt stall och vi tillsammans har gjort en enorm resa egentligen. Att gå från att inte kunna stå ensam på stallgången utan att bli helt galen och bara vilja slita sig till att stå helt ensam på stallgången och bara chilla. Att gå från att inte kunna rida ensam eller vara utanför hagen ensam till att nu kunna gå promenader oavsett hur långa helt utan problem. Att gå från att verkligen behöva ett bett i munnen till att kunna rida i grimma och bara lyssna på min röst. Att gå från att inte ha någon direkt tillit till att lita på mig till 100%, det är utveckling. Det är häftigt.
M:en var en häst jag fick möjlighet att under skoltid ha hand om. Alltså var det en "kurs" i skolan som gav timmar för att alltså få vara i stallet. Detta skulle göras seriöst med tränare osv, vilket jag såklart hade. Hur som helst så var M:en ett sto, och för er som också håller på med hästar så vet ni att det är en jäkla skillnad på valacker och ston. Ston har bara vissa dagar då de abslut inte tänker göra som man säger. Ju mer tiden gick tillsammans med M:en så började dessa dagar komma, hon började testa mig och bli allmänt jävlig bara.
Kroppsmässigt både var (och antagligen fortfarande är) hon en maffig häst. Hon är typ 400-500 kilo raka muskler. Men ändå rörde hon sig relativt lätt när det gällde dressyr och för de gånger hon fick hoppa så gjorde hon det riktigt bra. Speciellt galoppen kommer jag ihåg, den var jobbig att bemästra. Jämför man med Sencos galopp så blev den helt plötsligt ingenting i jämförelse till M:ens. Hon hade ett maffigt steg och det var mycket häst att rida.

Senior var hästen som jag såg på annons på Hästnet och direkt kände "denna bara måste jag få träffa". Knappt en månad senare satt jag och Henrik i bilen på väg nedåt i landet för att kolla på honom. Jag kände direkt att det var en häst jag ville ha, men jag åkte ändå hem och grubblade rätt så länge. Sen till slut så tog jag beslutet om att jag ville prova, och vi begav oss nedåt igen med hästtransport och med mig fick jag Senior hem. Detta var också en muskelhäst, dock kanske på fel ställen med tanke på att han var travhäst - och nyligen avtagen från tävlingsbanan. Det var mycket information som uteblev, eller också kanske information som jag tog förgivet att hästen bara kunde. Därav blev vår tid tillsammans inte så lång, men väl på den korta tiden som jag fick ha honom så hann jag inse varför jag på ett fåtal meningar och två bilder fastnade för en annons. Vi klickade, direkt. Hade jag bara haft mer pengar så hade jag aldrig lämnat tillbaka honom. Vad Senior behövde var mer tid för att kunna lära sig det han inte fick lära sig för att kunna bli ridhäst till 100%.
Jämför man dessa tre individer så är det på ett sätt väldigt lika, samtidigt som de inte alls är det. Senco är en relativt nätt häst, behöver träningsmässigt inte löjligt mycket, enkel med mat och ja, sällan något krångel med honom. M:en behövde både det ena och det andra i matväg. Hon krävde extremt mycket underhållning, man kunde rida ett svinpass i paddocken i kanske en timme och sen ta en sväng ut, då laddade hon om och blev pigg igen som om att passet i paddocken på en timme var flera dagar sedan.. Senior var lite mittimellan dessa två typer. Han krävde lagom mängd med mat för att inte tappa och lagom med träning för att inte bli helt knäpp.

Men när det gäller själva relationen så var de tre väldigt lika. Senco har alltid funnits i familjen, så där är det egentligen rätt svårt att uttala sig. Men jag har lagt ner snart två år på att bygga upp en bra och stadig relation där jag känner av att han litar på mig, så det har inte varit lätt att fånga hans uppmärksamhet för att kunna visa att jag går att lita på till 100%. Senior fattade det på en gång. Kan visserligen bero på att vi båda var ensamma på ett nytt ställe och på sätt och vis bara hade varandra där, men ändå. Och till sist - M:en, jag upplevde att vi hittade varandra rätt snabbt också. Hennes ägare sa i början att hon inte var någon "kläng-häst" utan man fick gå och hämta henne i hagen, hon kom aldrig självmant, osv osv. Men, det gjorde hon faktiskt majoriteten av gångerna då jag skulle hämta henne, då kom hon lunkandes emot mig och ville gärna vara med mig in.
Så kort sagt är de väldigt lika, samtidigt som de inte alls är det. Mina fina hjärtan ♥

Glöm inte kika in på Emelies blogg och se hur hon beskriver skillnaden mellan hästarna Calltino, Compass och Cassis. 😃

Gillar

Kommentarer