Svåra beslut

Det senaste har jag ställts inför grymt svåra beslut. Jag är en sådan som behöver lång betänketid på saker och ting samtigt som jag egentligen inte ska ha det. För får jag tänka för mycket så kan det också bli fel. Jag tror iallafall att jag har bestämt mig för en iPhone 5s så jag i december ska ringa och säga upp Halebop och istället byta till Telia. Och i och med det så "får" man en ny mobil. Så då är ett beslut färdigt.

Men sen, hur ska jag göra med hästen? Som jag nämt tidigare så är ju Senco mest en skutta-runt-i-skogen-häst. Och jag vill kunna göra mer! Igår flyttades visserligen Lovie och den andra ponnyn tillbaka hem igen där Senco och Lovie bodde tillsammans innan. Och Senco verkar faktiskt ha tagit det hela rätt så bra. Han hade ropat lite efter Lovie men knappt sprungit och verkade nu rätt så lugn. Så nu under de kommande veckorna så ska det exprimenteras. Är det så att det blir någon ändring på honom och han funkar ihop med Tildas hästar, så ska jag nog ha kvar honom en stund till. Är det däremot så att han blir helknäpp av det så överväger jag nog att ta bort honom. För när jag inte längre bor så nära hästen så kostar det otroligt mycket mer tid, pengar och planering. Dock känns det väldigt trist att isåfall behöva ta bort en helt fullt frisk häst. Men med tanke på att han är såpass gammal så är det inte säkert att han kommer bli så speciellt välskött om han skulle få ett nytt hem nu.

Och på toppen av alla dessa tankar om Senco så kom det även igår upp ett sjukt grymt erbjudande som fått mig att tänka om väldigt mycket. Då det verkligen var som jobbigast med hästarna frågade jag faktiskt runt lite bland mina 'hästkontakter' och hörde om någon hade eller visste någon som behövde hjälp med sin häst nån gång i veckan. Dock utan några fantastiska resultat. Men igår så ringde min faster mig och berättade att hon hade en vän som för tillfället var gravid och då behövde hjälp med sin häst. Hästen hoppar hinder, kan dressyr, är smart och väldigt duktig. Stallet där hästen står finns det även tillgång till ridbana, galoppbana, ridhus och ja, allt vad som nu kan tänkas! Plus även hopplektioner och dressyrlektioner nån gång i veckan. Och det enda hon verkade kräva var att hästen blev riden och omhändertagen nån gång i veckan sådär. Alltså, det är ju ungefär allt jag bett om?

Som ni kanske förstår så är jag grymt sjukt galet sugen på det här. Tänk så mycket jag kan få lära mig? Tänk vilken vändning det skulle ha varit? Det enda som hindrar mig är dock mitt samvete om Senco. Han är ju min fyrbenta prins. Han är ju trots allt född -89 och vem vet om han bara en dag pang bom bli allvarligt sjuk och det enda alternativet är att ta bort honom, det är ju lika illa.. Sen samtidigt så om jag tar bort honom för att ge en annan häst mer tid så vill jag inte behöva ångra mig sedan.. Det jobbiga är bara det att jag kan inte har så mycket betänketid på det här. För det är ju nu som hon är gravid och precis just nu som hon isåfall behöver hjälpen.. Och det här känns som en sådan chans som man kanske inte får så många fler av i livet.. Så åh, så jobbigt!

Gillar

Kommentarer