Tankarna just nu är helt brutala..

Nyss hemkommen från stallet med gråten i halsen och med känslan av att lusten inte finns mer, jag orkar inte.. För ungefär en vecka sedan hände det mycket i stallet. Hector (Tildas häst) åkte till sina blivande nya ägare, en liten shettis vid namn Miranda kom och även valacken Mumse kom. Först på plats var Miranda och hon placerades i hagen där Senco står, alltså hade han under en period TRE damer att hålla reda på. Dock fungerade det inte med Miranda och Nobless, så för Nobless bästa så fick hon en egen hage då hon nästan är bättre i en hage själv. Det verkade gå hyfsat fint med Luna, Miranda och Senco tillsammans så det fick stå tillsammans. När väl Mumse kom några dagar senare så fick han till en början gå tillsammans med Helge och Hermod (bröder till Hector alltså) men tyvärr så fungerade inte det då bröderna "mobbade" ut stackars Mumse. Han hade lite bitmärken och dylikt på kroppen plus att han inte ens vågade passera dem. Det slutade helt enkelt med att han under en dag fick vila sig i en hage ensam och dagen därpå skulle han få prova gå i Sencos hage.. Det gick väl med handen på hjärtat sådär.. Miranda ville jättegärna vara med Mumse men det tyckte inte Senco var okej, så han sprang hela tiden och försökte jaga iväg Mumse och försökte hålla sig i mitten av de två. Sen var han ju såklart tvungen att springa ner till Luna (som förövrigt inte brydde sig alls) och se så hon var okej, och sen full fart upp till Miranda och Mumse igen för att sära på de två. Han sprang sig nästan svett på den halvtimmen som vi stod och tittade på dem. Dagen efter ihopsläppet så ringer Tilda mig och säger att hon fått flytta över Senco till Nobless i hennes hage eftersom att han sprang alldeles för mycket. Han har sedan igår då han flyttades till den hagen sett relativt lugn ut, ätit sitt gräs och tittat lite till hagen som han tidigare stod i (som han såklart ser klart och tydligt). Så hade idag tänkt mig en lugn liten kortare tur och bara mysa på stallgången, glöm det sa Senco. Direkt när vi kom in i stallet så höjde han sig som ett höghus och började skrika så högt så det gjorde ont i öronen. Detta har tidigare hänt x-antal gånger och många av gångerna är det bara att ge upp och strunta i det.. Men det har även vart de gånger som han gnäggar 3-4 gånger och sen fokuserat på vad jag gör istället. Så jag hade ändå liiite hopp då jag tog upp borsten från ryktlådan och började borsta. Men nej, det blev bara värre och värre ju längre vi stod där. Fast idag var det verkligen värre än vad det någonsin varit tror jag..

Han kunde inte stå still, hoppade ibland med framhovarna och slängde med huvudet som en galning, det kändes nästan obehagligt faktiskt.. Men jag bestämde mig ändå för att borsta färdigt det värsta då han var lite smutsig.. När jag väl satte på grimskaftet igen och skulle börja gå ut så satte han full fart så hade jag inte hängt med hade han nog dratt ifrån mig. Fortsatte ner mot hagen och väl där började han springa men förhoppningsvis så är det lugnt från iallafall spring nu. Tankarna nu då? Förjävliga. Jag vet inte hur många såna här bakslag jag fått, bara detta året! Hur länge ska jag orka stå ut? Hur mycket tålamod och tid ska jag orka lägga på något som aldrig verkar kunna hålla? För att vara helt ärlig nu så går det faktiskt tankar på att avsluta även vår resa här. Jag vet att jag tagit mig igenom dessa bakslag fleeera gånger innan.. Men som sagt orken och lusten varar inte förevigt..

Gillar

Kommentarer