Vi behövde nog bara lite "semester" ifrån varandra

Jag skämtar inte när jag säger att jag inte varit i stallet sedan dagen då Senco reste sig på stallgången och blev ett farligt monster, då jag åkte ifrån stallet med gråten i halsen och sprängfyllda ögon av tårar. Orken och lusten hade runnit ur mig helt och jag funderade på att låta Senco få vandra vidare ensam på de evigt gröna ängarna. Igår orkade jag mig äntligen till stallet igen för att bara göra en koll på hur allt var. Blev mött av Tildas två ponnysar som båda två pussade på mig och gärna villa vara i ansiktet med mularna båda två. Det kändes nästan som om att de hade saknat mig, och det kändes så himla skönt. Gick och hämtade Senco i hagen och direkt när han fick syn på mig så kom öronen rakt fram och han nästan sprang emot mig. Väl framme vid mig puffade han lite lätt på mig vilket nästan kändes lite som ett typ "har saknat dig" eller liknande. Igår var han helt lugn på stallgången, fick pussa massor på honom (Senco är normalt ingen ansiktshäst, alltså kan man inte stå och hålla om hans huvud eller pussa i ansiktet på honom för mycket för då puttar han iväg en) och han "pussade" till och med tillbaka vissa gånger. Eftersom att han var så lugn så bestämde jag mig för att sätta på ett par tyglar på grimman och red ut så. När vi hade kommit ungefär halvvägs på vår runda som vi oftast brukar ta, så kom det en halvgalen tant med gåstavar och Senco tyckte hon var helt sjukt farlig så jag bråkade inte med honom utan lät han vända hemåt igen, haha. Det kändes som om att han hade fått dåligt samvete, att han ville gottgöra mig på något sätt. Det blev som en semester ifrån varandra det här, vem vet, kanske behövde vi det för att kunna hitta tillbaka?
Han är så fin ♥

Gillar

Kommentarer